istället för brev...

En icke-kärlekshistoria...

"Ge mig bara tid att reda ut mig själv och vi blir vänner"

Vi blev vänner, det var jobbigt en tid, du visste inte att jag kännde som jag gjorde.

Allt blev bättre, jag accepterade situationen.

Vi blev bra vänner.

Vi gav varandra strumpor, det skulle vara vår grej.

Jag visade dig mina trolleritrick, du gjorde en sandwich av klöver fem.

Det blev höst...

Jag var uppslukad av mig själv, du var ändå min vän.

Det blev vinter...

Jag såg att du inte mådde bra, du sa att det går nog över.

Vi såg på film ihop, Vi sjöng singstar ihop.

Vi blev nära vänner.

Jag visade dig mina trolleritrick, du blev aldrig imponerad, "du vet min inställning till det där"

Det blev vår...

Du mådde inte bra,  jag mådde inte bra.

Vi satt och pratade hela nätter.

Vi åkte till ditt barndomshem, du visade mig var du vuxit upp. Jag trollade för dina vänner.

Du berättade om dina misslyckanden och tillkortakommanden, jag berättade om mina.

Något började hända...

Vi tyckte om varandra för mycket, vi bestämmde oss för att glömma och gå vidare, konsekvenserna skulle bli för stora.

Vi mådde dåligt båda två.

Tillslut gick det inte längre. Jag berättade precis vad jag kännde, du berättade vad du kännde.

Du frågade om jag var säker på att det var det här jag ville, jag svarade ja

Det blev vi två...

Jag höll om dig, du höll om mig, jag ville aldrig släppa.

Jag berättade hur glad jag var, du berättade hur glad du var.

Vi satt på din utegård tillsammans, jag gungade, du gungade, jag gick på upptäcktsfärd, du tog mindre fina kort på mig.

Du kallade mig knas...

Jag berättade hur rädd jag var att du skulle lämna mig, du berättade hur rädd du var att jag skulle lämna dig

... i nio dagar...

Några timmar senare lämnade du mig för att gå tillbaka till ditt gammla liv och jag blev förkrossad. Hur kan något som var så bra bara tvärvända? Var du inte ärlig mot mig? Var jag så kass att du hellre gick tillbaka till något du bara dagar innan lämnat?

Varför ska det göra så ont att tycka om någon?

Du säger att det vi hade betydde något... för mig betydde det allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0