Con-artist

Snart är sommaren 08 enbart ett minne.

Jag vill egentligen inte minnas något av den. Men det kan ändå vara bra att ha den där i bakhuvudet. Det är lika bra att göra en "sandwich" av den och sedan låta den sitta på kylskåpet som en påminnelse.

Jag har börjat planera för framtiden. Jag vill ha en förändring, något nytt.

Men mer om det imorgon, först låter vi denna sommar ta sina sista andetag för att sedan förhoppningsvis aldrig komma tillbaka.

Well we were born within one hour of each other.
Our mothers said we could be sister and brother.

Daniel har visat exakt vad hans hapkidoträning kan göra.

Mina handleder mår dåligt och jag behöver dem, för jag är faktist trollkarl, en bra trollkarl. En del vill i alla fall påstå det. Jag har alltid gillat folk med intressen, intressen som övergår i rena "nörderier". Daniel har ikväll visat att han verkligen har intresset.  Han kommer utan tvekan bli duktig på just Hapkido, jag skulle inte vilja greppa hans handled på stan klockan 03.00 en lördag.

Nörderier är bra. De har tagit mig dit jag är idag. En bra trollkarl, en manipulativ jävel om du så vill. Som kan lura dig till saker du inte visste du kännde. Men nog om det.  Ikväll har jag tydligen trollat för "de mest kriminella i Norrköping" och blivit bjuden på en öl. Jag måste vara jävligt bra. Eller i alla fall okej.

Det kan vara lite lustigt det där med berusning. Ikväll blev jag anklagad för att "töntdricka". Jag tror det ska anspela på att jag dricker "dåligt" eller lite. Men nu ska ni få höra, Simon och Tobias jag vänder mig till er.

Jag har faktist i det närmaste blivit berömd för min berusning, om man nu kan bli det. Jag ska tydligen bli lugn och uppmärksam. Jag tror det var något sånt i alla fall. Jag vet att vatten är underbar medicin när det snurrar en aning för mycket.

Fan, nu sitter jag här och blir sugen på en öl. Men jag får hålla mig till i morgon (idag). Simon och Tobias, vad säger ni. Ska vi ordna en riktigt rolig fyllehistoria vi kan dra för våra barnbarn?

Nej förresten, jag har redan en... eller två... typ 300 stycken.

And I know we were both too young way back when we had our thing
And you're not the one that I think of everytime that the telephone rings
And I know that what we had would not be called love by the ones we know
And I know it's been many years and a hundred love-affairs ago

I know all that so well, but I also do know this:
Calleth you, cometh I
And that's just how it is, and how it's always been
It's where my reason stops and something else comes in
I know it doesn't make sense, but still
Calleth you, cometh I
That's how it is...

And I know we became restrained everytime we were among friends
And I know how it was last time, and how bitterly it always ends
And I know we were both too young to know what real love would be like
And I know that our communication didn't always work out right

I know all that so well, but I also do know this:
Calleth you, cometh I
And that's just how it is, and how it's always been
It's where my reason stops and something else comes in
And I know it doesn't make sense, but still
Calleth you, cometh I
That's how it is...

And I've been waiting for this so long...
Waiting to sing this song, for you...
Calleth you, cometh I

And I've been waiting for this so long...
Waiting to sing this song, for you...
Calleth you, cometh I

Är klockan för mycket? Snabb koll... ja, den är för mycket... utan tvekan.

Denna kväll tog en vändning jag aldrig kunnat ana. Dokumentärt. Svenskar är antikrist och tyskar luktar illa. Har jag lärt mig något? Snabb koll... nej. Har jag haft trevligt? Ja. Vin, en ciggarett i ett fönster, röken sticker mig i ögonen, lukten av mentol sticker i näsan.

Jag är för trött för det här. Det... är... för... sent...

Vinballe är en konstig film. Eller vi kan kalla det för projekt.

För det är ganska exakt ett år sedan vi började skissa på den, Vinballen. Efter att det första så kallade "visningsexet" blev färdigt i vintras har den nu fått den ansiktslyftning. Och det är så roligt vilken inverkan den har på mig. Jag ser den aldrig med samma ögon, den förändras ständigt. Jag tycker den är vacker, nostalgi är inte vad det brukade vara. Det stämmer så bra, relationer ändras. De böjs åt alla möjliga håll, de tappar färg likt en tröja som tvättats alltför många gånger.

Vinballe är vårt underbara problembarn. Yvigt, kantigt men på insidan mjuk. Jonas Ramsten sa det så bra "en bra dålig film"

Ikväll har vi gett Ballen ytterligare behandling, jag och Pekka. Pekka förresten, han är tillbaka i stan och det känns skönt. Han är en fantastisk klagomur, vilket jag behöver ibland. Är skönt att få slänga ur sig skit som annars ligger och samlas på hög någonstans i huvudet.  Pucken, han får leva med det...

Ingen glömd, Daniel, han flyttar snart och det kommer kännas väldigt tomt utan honom på andra sidan väggen. Trösten är väl ändå att det inte är så långt till hans nya adress.

Till sist så skulle jag vilja citera mig själv (har alltid drömt om att får göra det) Hittade ett intressant stycke från början av maj i år.

"Jag vill göra något riktigt jävligt någon gång, jag vill behandla någon riktigt illa, jag vill ta ett beslut som verkligen borde förstöra allt... och sedan bli förlåten. Vore inte det underbart? Att få göra väldigt fel och sedan ändå bli förlåten"

Amen.

Idag har varit en bra dag. Skönt väder och promenad i parken. Så sätter man sig vid datorn och återupptäcker en gammal favorit, Lennart Green, Sveriges förmodligen bästa magiker.

Titta noga! Hans så kallade "snap deal" eller "beam deal" är helt hysterisk. Ler varje gång jag ser detta klipp.

Jag ser allt så klart nu.

Nej förresten, synfältet blir mer och mer suddigt. Men tanken, den är klarare än östersjövatten. Varför kan inte allt te sig så bekymmerslöst som det gör i rus? En sekund i taget och vips är man en ny människa. Hur kunde jag känna så? Hur kunde jag låta mig luras av vackra ord? Ich weiss nicht. Jag har människor som knackar på dörren. Varför inte släppa in dem? Varför inte släppa allt det gamla? Varför inte bara bry sig om dem som bryr sig om mig?

I rus är allt så enkelt.

Men ruset släpper, snart blir jag mig själv. Snart börjar det igen. Det kallas insikt. Tror jag.

Babe, it's time we give something new a try

För första gången under OS har jag fått en adrenalinkick.

Tänk att en 42 årig bordtennisspelare skulle bli den som framkallade lite patriotism i mig. Jörgen Persson vann sin åttondelsfinal efter att ha vänt 1-3 i set till vinst med 4-3 (vilket ni säkert redan vet). Men oj vilken underhållning det var. Det är nästan så jag överväger att kravla mig upp ur sängen klockan halv åtta i morgon för att se hans kvartsfinal.

Och fröjdas hela dagen ut i nora... nej, nej och åter nej.

Ska aldrig låta Daniel hetsa mig till karusellåkande igen. Jag hade bestämmt mig, vi hade precis åkt någon maskin som snurrar värre än Familjen. Då ska vi upp i något annat muskedunder och dum som jag var gav jag efter för grupptrycket i sista sekunden. Jag blundade under större delen. Jag kom ner på jorden igen, men min värld snurrar inte riktigt som den ska längre.

Jag tror jag åker en gång till.

Once again without emotions the humans are dead, dead, dead ,dead, dddoooo.

Fest ikväll, augustifest. Frågan vi ställer oss, bör jag raka mig?

Dags för ett nytt avsnitt av korridormagi, det var ett bra tag sedan sist.



Det blev en så kallad "four ace-routine". Utförandet är som vanligt tveksamt, presentationen är obefintligt och DV syns i slutet... precis som korridormagi ska vara med andra ord.

Nu finns ett nytt avsnitt uppe. Mycket nöje. Klicka här.

Vi pratar om sommaren, vi pratar om OS, vi pratar väldigt mycket skit. Det blir dancetips, djurläten och kanske en lite ljudeffekt. Ny gäst i studion är det också.

Men det e samma gamla kille med ett härligt flow.

Okej, jag kan inte texten, men ni fattar tanken. Jag är tillbaka i Norrköping, kanske något förändrad, men det lär inte synas. Mycket hann hända under tiden i Oskarshamn, 2:a Juni - 16:e Augusti. Det hinner hända massor, och ändå ingenting. Sommaren kan väl delas upp i tre delar. Himmel, Helvete och mitt i mellan. Precis som en sommar ska vara antar jag.

Idag är jag tillbaka och idag är första dagen i resten av mitt KSM-liv. För att tala i klyschor.

Idag insåg jag att jag faktist är 22 år gammal. Jag vet, visst är det sjukt? Att det skulle ta 22 år att inse det.

Nu tar vi guld. Gör vi verkligen det?

Okej, det ska sägas att jag har ingen vidare koll på våra medaljchanser i OS. Tennisherrarna verkar förlora just i detta nu. Stefan Holm har väl chansen? Han vann ju i alla fall förra gången. Kallur? Hon är väl ganska bra? Jag tycker det verkar som om guldchanserna försvinner stup i ett och nu när Carolina Kluft bestämmt sig för att försöka bli bra i EN sport istället för att vara lite halvkass i 7 olika så blir det kanske inget guld borta i Kina, förlåt, Peking.

Brottaren Ara blev ju tydligen av med sin bronsmedalj. Vilket underbart straff. Han visar väl ganska tydligt att han inte bryr sig om sin bronsmedalj när han lämnar prisutdelningen. Nåja, hörde att han kunde bli avstängd på livstid också, precis nu när han redan innan bestämmt sig för att sluta. Fantastisk humor.

Jag har slarvat lite med mit trolleri i sommar, men så har jag spurtat starkt sista två veckorna och helt plötsligt har jag övat in inte mindre än 4 nya "moves". Ibland kommer allt på samma gång.

Jag är tillbaka i Norrköping också, men den ångesten ska hedras med ett eget inlägg. Om jag finner lusten.

Heldag i Jönköping med syster Sofie, Keno och hans kompis Ronny (eller Roger som jag sa). Vi tittade till högskolan där Sofie och Keno ska börja samt deras framtida boende, lite ghettovarning var det på stället. Fast bättre än Bollen måste man säga att det var.

Jag har tittat på simning i OS, 10 meter fritt för badkrukor.

Svensken floppade tydligen i lerduveskytte. Det känns lika bra. Då slipper vi förstora upp något ingen av oss egentligen bryr sig om.

Några få dagar kvar till Norrköping.

Mina revben är läkta, så nu kan jag återuppta den träning jag aldrig påbörjat. London 2012, då är jag 26 år gammal, då ska jag ta världen med storm. Hmmm, fälttävlan kanske? vore intressant, skulle förmodligen dö.

Fått massa "erbjudanden" om jobb som trollkarl. "Men skulle du tänka dig att komma och trolla på en fest om du fick 500 kronor"

Jag trollar bättre än någonsin, i helgen fick jag visa många gamla klasskompisar vad jag har gjort sen senaste gången de såg mig. Upprättelse? Någon?

"The regrets are useless. She´s in my head I must confess"

Livet suger inte totalt när allt kommer omkring.

"I fall asleep to the sound of my own scream, I wake up to the sound of my own scream. Do you think I am unhappy?" - Butters

Sjukdom är på ingång, jag känner det. Jag har ont i hårbotten, det brukar vara ett säkert tecken.

Så denna dag har jag spenderat med cola och chips framför TVn, det pågår något stort spektakel borta i Kina som de kallar för OS. Jag har tittat på det i dag och detta har jag upplevt... eller vad man ska kalla det.

Plask i vatten - Ja, hela dagen har badare från hela världen plaskat runt i en 50-metersbasäng. Jag vet att de simmar, men de tröttar ut mig. Hur jävla många distanser har de egentligen? 50 meter, 100, 200, 400, 1000? och hur många simsätt finns det? bröstsim, frisim, ryggsim, fjärilssim, hundsim? Och sen har de stafetter också? i alla simsätt, på alla distanser. Skiten tar ju aldrig slut. Och de jävlarna slår ju rekord hela tiden. Det är Världsrekord, Europarekord, Olympiskt rekord, Svenskt rekord, Personligt rekord, Opersonligt rekord. Det tar aldrig slut.

Boll i korg - Javisst! idag har Kina kastat gris med USA. Två saker har jag lagt märke till. De svenska kommentatorerna är så besvikna över att de inte låter lika coolt som de amerikanska, inte ens när de anstränger sig med geniala kommentarer som "James blockar S-K-I-T-E-N ur bollen" och på klingande svengelska "Oh my goooood" . En annan liten rolig detalj är att hela USAs korgboll- lag består av färgade spelare (förutom Jason Kidd) och dessa styrs (kontrolleras) av fyra vita, småfeta, medelålders män. Jag vet inte varför, men på något sätt känndes det lite roligt.

Fotboll - Är det någon som bryr sig om denna turnering? Glenn Strömberg låter måttligt intresserad. Chris Härenstam kan man inte gå efter, han är ju lyrisk till och med när han kommenterar Vattenpolo, vilket han gör. Jag har sett (hört) det.

Och alla dessa sporter man nu måste intressera sig för som svensk bara för att det är OS och vi verkar ha guldchans i lerduveskytte. Fatta... lerduveskytte... oh my goooood!

Jag har plötsligt insett hur mycket jag har gemensamt med karaktären Butters från serien South Park.

Kanske ännu mer med hans alterego, Profesor Chaos. Till och med Butters mörkaste sida är naiv och snäll, han försöker bland annat svämma över världen med en trädgårdsslang och förstöra ozonlagret med en burk hårspray (detta kunde jag kanske testa).

Annars har jag spenderat en dag med en gammal klasskompis från gymnasiet, detta var första gången jag pratade med någon från NV02 i mer än 10 minuter sedan vi tog studenten. Det blev många roliga minnen som kom tillbaka till mig, tänk så mycket jag förträngt och nästan glömt bort. Det är bra med positiva tankar nu när man snart ska tillbaka till Norrköping för ett år av förväntat utanförskap. Undra vad Profesor Chaos hade gjort?

Sitter och lyssnar på vår ljuddagbok som vi spelade in under våren.

Det är härligt att kunna drömma sig tillbaka lite. Lyssna gärna du också. Jag kan rekommendera avsnitten från den 12:e mars samt den 17:e april.

Här hittar du ljuddagboken. Från den 12:e mars och framåt kan du lyssna på de klassiska inslagen med "DVs Dancetips" och "DVs djurläten"

Människor ska inte vara ensamma. Jag försöker vara en bra människa. Men jag känner mig pestsmittad. Förlora en vän, förlora två vänner, förlora alla. Och du tycker jag är störd och manipulativ. Jag förtjänar inte det här.

Ibland fattar jag inte hur jag kan reagera som jag gör.

Säger någon "Gå där!" nog fan går jag där personen pekar. Säger Simon "Men jag luktar inte svett under armarna, känn själv", så luktar jag. Varför i helvete luktar jag? Det kan ju aldrig vara någon bra idé.