Being

Lite kul med "mindfucks" såhär en förkyld måndag. Min kropp får ta smällen, mitt huvud svävar fritt.

Det känns lite som att gå omkring i dimma, saker flyter ihop. Syn, hörsel och känslor. Vad var det jag tänkte nu? Det rinner ur näsan och jag har återigen glömt bort det, fan, jag hade ju något bra på gång. Vart tog det vägen?

Hemma, varm filt och film. Being John Malkovich. Vad har hänt? Filmen imponerar inte riktigt på mig idag, är det förkylningen? Eller påverkar det faktum att jag inte sett filmen på 3-4 år något? Har jag förändrats? Jag har ju lovordat filmen varje gång den kommit på tal.

Att vara någon annan då? Är det en tanke som lockar? Jag kan tänka mig ett antal personer jag skulle vilja komma innanför huvudet på. Eller vid närmare eftertanke kanske jag hellre vill vara en fluga på väggen. Lugnt kunna observera min omgivning, väjja för ett och annat spindelnät ibland. Men att vara mig själv, lockar det? Att ta tag i min situation, lockar det? Nja, knappast. Men kanske någon annan dag. Om typ 10 år. Jag har inte orken nu, jag ser inte heller meningen med det. 1,5 år i soptunnan, jag borde vara typ 21 egentligen.

Om jag fick vara någon annan så skulle jag nog välja att vara mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0