nu åker vi hiss

Jag har sett Hölö-filmen idag, det har jag inte vågat på väldigt länge.

Jag är svag för nostalgi, större delen av mitt liv lever jag i det som har hänt. Den världen är fin och all skit har suddats ut. Filmen är ett mästerverk i nostalgi. Jag skrattar samtidigt som jag gråter av den. När den är slut mår jag ändå bättre, för jag fick resa tillbaka och uppleva allt det underbara en gång till. Och jag kan göra det en gång till om jag vill.

"Öl i hölö"
"Softa bulle"
"Nu åker vi hiss"
"Du kan väl öppna"
"ett skitspel där man går på tomtar"
"Jag tror inte jag tål äpplen"
"Tänk om bilen exploderar"

That was when i ruled the world

söstra mi

Hittade precis denna bild på mig och min syster, minns jag inte helt fel tror jag den är tagen i augusti 2006.

Med andra ord ett perfekt tillfälle att bli lite sentimental och nostalgisk igen. Bara året 2006, det räcker. Jag vill minnas det som ett väldigt bra år. Men mitt minne kanske sviker mig en aning.

Sofie, hon har stuckit till Jönköping nu för att plugga, jag komemr aldrig ihåg vad hennes program heter, något med media vet jag att det är. Jag saknar henne, hon får snart ta och besöka Norrköping igen, var alltför länge sedan hon var här. Hon kan ta med sig kung Keno om hon vill, bara hon kommer hit.
Notera min "fina" frisyr", under min förra sejour som blond. Jag har haft en emo-period därimellan.

Its where my reason stops

And I know we were both too young way back when we had our thing
And you're not the one that I think of everytime that the telephone rings
And I know that what we had would not be called love by the ones we know
And I know it's been many years and a hundred love-affairs ago

I know all that so well, but I also do know this:
Calleth you, cometh I
And that's just how it is, and how it's always been
It's where my reason stops and something else comes in
I know it doesn't make sense, but still
Calleth you, cometh I
That's how it is...

And I know we became restrained everytime we were among friends
And I know how it was last time, and how bitterly it always ends
And I know we were both too young to know what real love would be like
And I know that our communication didn't always work out right

I know all that so well, but I also do know this:
Calleth you, cometh I
And that's just how it is, and how it's always been
It's where my reason stops and something else comes in
And I know it doesn't make sense, but still
Calleth you, cometh I
That's how it is...

And I've been waiting for this so long...
Waiting to sing this song, for you...
Calleth you, cometh I

And I've been waiting for this so long...
Waiting to sing this song, for you...
Calleth you, cometh I


Vinballe, en tidsmaskin.

Vinballe är en konstig film. Eller vi kan kalla det för projekt.

För det är ganska exakt ett år sedan vi började skissa på den, Vinballen. Efter att det första så kallade "visningsexet" blev färdigt i vintras har den nu fått den ansiktslyftning. Och det är så roligt vilken inverkan den har på mig. Jag ser den aldrig med samma ögon, den förändras ständigt. Jag tycker den är vacker, nostalgi är inte vad det brukade vara. Det stämmer så bra, relationer ändras. De böjs åt alla möjliga håll, de tappar färg likt en tröja som tvättats alltför många gånger.

Vinballe är vårt underbara problembarn. Yvigt, kantigt men på insidan mjuk. Jonas Ramsten sa det så bra "en bra dålig film"

Ikväll har vi gett Ballen ytterligare behandling, jag och Pekka. Pekka förresten, han är tillbaka i stan och det känns skönt. Han är en fantastisk klagomur, vilket jag behöver ibland. Är skönt att få slänga ur sig skit som annars ligger och samlas på hög någonstans i huvudet.  Pucken, han får leva med det...

Ingen glömd, Daniel, han flyttar snart och det kommer kännas väldigt tomt utan honom på andra sidan väggen. Trösten är väl ändå att det inte är så långt till hans nya adress.

Till sist så skulle jag vilja citera mig själv (har alltid drömt om att får göra det) Hittade ett intressant stycke från början av maj i år.

"Jag vill göra något riktigt jävligt någon gång, jag vill behandla någon riktigt illa, jag vill ta ett beslut som verkligen borde förstöra allt... och sedan bli förlåten. Vore inte det underbart? Att få göra väldigt fel och sedan ändå bli förlåten"

Amen.

Ljuddagbok

Sitter och lyssnar på vår ljuddagbok som vi spelade in under våren.

Det är härligt att kunna drömma sig tillbaka lite. Lyssna gärna du också. Jag kan rekommendera avsnitten från den 12:e mars samt den 17:e april.

Här hittar du ljuddagboken. Från den 12:e mars och framåt kan du lyssna på de klassiska inslagen med "DVs Dancetips" och "DVs djurläten"

nostalgi

Läser gamla msn-konversationer från en inte allt för avlägsen tid.

Skrattar mig igenom de flesta. Får en sugande magkänsla av andra.

-fan johan
-mm
-skrattar vi åt det här om 10 år tror du?
-om 10 år? definitivt
-väck mig om 10 år i så fall


RSS 2.0