Con-artist

Återigen har klockan tickat iväg och blivit mer än vad den borde vara. Det känns som om det börjar bli någon slags ovana. Iofs brukar jag väl aldrig stämpla ut särskilt tidigt men de senaste dagarna har ändå varit lite mer än vad de kanske ska vara.

Spelade fotboll tidigare ikväll, gick väldigt mycket bättre än i tisdags. Ett tråkigt avslut dock. Trampade som så många gånger förrut snett ocg tvingades avgå tidigare än planerat. Mitt ledband har inte varit helt sen jag skadade det första gången, vilket var den 10:e maj 1999 (bara för att visa på mina autentiska anlag), Nu har jag väldigt lätt att trampa snett.

Andra halvan av kvällen blev bra mycket bättre, promenad in till synddonken med Aner, Sissela och hennes kusin Carolina. Väl hemma i tornet har jag haft en privat uppvisning (nej, inte så) i trolleri för de båda Stockholmarna. Succé är väl ordet som bäst beskriver min prestation ikväll. Det blir aldrig tråkigt att se folks ögon nästan ploppa ur huvudet när de ser att kortet jag la i deras hand har ändrats och istället bytt plats med det kort jag själv tre sekunder tidigare haft i min hand. "Det är så man blir stolt över att ha dig som granne"

Ja, baske mig. Det är fanimej ljusare tider på gång och då är ändå hösten redan här.