Det var visst fredag idag

Fotboll och volleyboll i parken blev det i kväll.

Roligt var det även om man känner sig ovälkommen. Fast jag har väl mig själv att skylla. Tydligen "får/kan" jag inte vara med på det som händer i morgon. Fast jag har väl mig själv att skylla.

Jag tar en dag i taget i väntan på mitt öde... och jag tror verkligen inte på ödet. Jag tror på vad jag ser, hör... och känner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0