besatthet
det är lite spännande det här med folk som är besatta av något.
Jag tänker till största del "kärleken" till sitt favoritlag. Jag nämner det sällan, inte för att jag skäms över det på något sätt utan för att jag ät måttligt intresserad. Men jag är ÖISare. Det har jag varit i 10 års tid nu, det började lite av en slump. En slump som övergick i ett, nåja, fanatiskt intresse för klubben.
Efter säsongen 2004 när allt var kasst och jag faktist mådde aningen dåligt över ÖIS situation så bestämde jag mig för att skärpa mig. Jag ska aldrig må dåligt över hur det går för ett fotbollslag, det är det verkligen inte värt. Just nu när ÖIS står med ena foten i allsvenskan så är känslan mest, "det är väl kul om det går vägen men världen lär inte gå under om det skiter sig".
Och för det mesta så skiter sig ju saker.
Just nu är det få saker som får mig att känna varken bu eller bä. Jag bryr mig inte längre, jag antar att jag har blivit känslomässigt avtrubbad. Det har varit så mycket sånt sista halvåret vilket har lätt till att jag idag insett att det bästa är att skita i allt. Eller det mesta i alla fall.
Tid, tid och åter tid var nyckelord under sommaren. Jag väntade så mycket på att tiden skulle gå att jag helt missade att tiden faktist gick. Jag glömde följa med den. nu är man väl ifatt och det som överaskar mig nu är att jag inte känner ett skit. Jag försöker men misslyckas. Kanske har jag insett att jag förtjänar något som är bra.
Tack och hej då.
Jag tänker till största del "kärleken" till sitt favoritlag. Jag nämner det sällan, inte för att jag skäms över det på något sätt utan för att jag ät måttligt intresserad. Men jag är ÖISare. Det har jag varit i 10 års tid nu, det började lite av en slump. En slump som övergick i ett, nåja, fanatiskt intresse för klubben.
Efter säsongen 2004 när allt var kasst och jag faktist mådde aningen dåligt över ÖIS situation så bestämde jag mig för att skärpa mig. Jag ska aldrig må dåligt över hur det går för ett fotbollslag, det är det verkligen inte värt. Just nu när ÖIS står med ena foten i allsvenskan så är känslan mest, "det är väl kul om det går vägen men världen lär inte gå under om det skiter sig".
Och för det mesta så skiter sig ju saker.
Just nu är det få saker som får mig att känna varken bu eller bä. Jag bryr mig inte längre, jag antar att jag har blivit känslomässigt avtrubbad. Det har varit så mycket sånt sista halvåret vilket har lätt till att jag idag insett att det bästa är att skita i allt. Eller det mesta i alla fall.
Tid, tid och åter tid var nyckelord under sommaren. Jag väntade så mycket på att tiden skulle gå att jag helt missade att tiden faktist gick. Jag glömde följa med den. nu är man väl ifatt och det som överaskar mig nu är att jag inte känner ett skit. Jag försöker men misslyckas. Kanske har jag insett att jag förtjänar något som är bra.
Tack och hej då.
Kommentarer
Postat av: Tobias
Fördelen med att må dåligt när det går dåligt för ett fotbollslag är att man faktiskt mår bra när det går bra - så ibland kanske är det värt att lida lite?
(om man nu har turen att heja på ett så pass bra lag som jag gör, som faktiskt lyckas vinna ibland...)
Postat av: johan gyllensten
Man kan må bra när det går bra utan att behöva må dåligt när det går dåligt. En del kallar sånt för medgångsupporter. jag kallar det hälsosamt.
Postat av: Tobias
Det där köper jag inte. Men om det fungerar för dig så kör på!
Trackback
