längre fram

Vill man kunna gå måste man väl krypa först.

Sömnlös natt. Samtal om allt och ingenting igår. Jag vet inte riktigt vad meningen med det här är, jag har alltid haft svårt att behålla vänner. Så situationen är väl inte ny. Den är helt naturlig efter allt som hänt. Jag är egentligen nöjd över att vara där jag är nu, men när man saknar något så blir det ändå jobbigt.

Men, det kommer ett i morgon. Det kommer ett längre fram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0