På behörigt avstånd

Från allt.

Lite så kan det kännas att sitta i tornet nuförtiden. Här har jag upplevt en hel del, jag har blivit lyckligast i världen, jag har blivit krossad. Allt i den röda soffa som står en meter till vänster om mig. Det är så nära men ändå så långt bort, det finns där i mitt huvud. Sentimental, here it comes. Ibland ja, det var så kort men ändå så viktigt för mig som person. Jag kanske förlorade på allt nu när man i slutändan sitter med ett facit. Men jag tror inte jag gjort annorlunda om jag haft det i min hand den 14:e april i år.

"för en gång skull i mitt liv ska jag våga göra vad som känns rätt för mig". Jag vågade och shit vad jag förlorade på det. Men för att citera Butters

- "Im glad that i can feel this way, I was happy but now im miserable. thats a part of life"


Jag har hittat något nytt och spännande .Att inte veta hur det ska gå men ändå känna att det kommer nog gå åt helvete är en ganska skön känsla.

Mitt hjärta har läkt och hittat nya vägar att gå vilse på

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0