Vinballe, en tidsmaskin.
Vinballe är en konstig film. Eller vi kan kalla det för projekt.
För det är ganska exakt ett år sedan vi började skissa på den, Vinballen. Efter att det första så kallade "visningsexet" blev färdigt i vintras har den nu fått den ansiktslyftning. Och det är så roligt vilken inverkan den har på mig. Jag ser den aldrig med samma ögon, den förändras ständigt. Jag tycker den är vacker, nostalgi är inte vad det brukade vara. Det stämmer så bra, relationer ändras. De böjs åt alla möjliga håll, de tappar färg likt en tröja som tvättats alltför många gånger.
Vinballe är vårt underbara problembarn. Yvigt, kantigt men på insidan mjuk. Jonas Ramsten sa det så bra "en bra dålig film"
Ikväll har vi gett Ballen ytterligare behandling, jag och Pekka. Pekka förresten, han är tillbaka i stan och det känns skönt. Han är en fantastisk klagomur, vilket jag behöver ibland. Är skönt att få slänga ur sig skit som annars ligger och samlas på hög någonstans i huvudet. Pucken, han får leva med det...
Ingen glömd, Daniel, han flyttar snart och det kommer kännas väldigt tomt utan honom på andra sidan väggen. Trösten är väl ändå att det inte är så långt till hans nya adress.
Till sist så skulle jag vilja citera mig själv (har alltid drömt om att får göra det) Hittade ett intressant stycke från början av maj i år.
"Jag vill göra något riktigt jävligt någon gång, jag vill behandla någon riktigt illa, jag vill ta ett beslut som verkligen borde förstöra allt... och sedan bli förlåten. Vore inte det underbart? Att få göra väldigt fel och sedan ändå bli förlåten"
Amen.
För det är ganska exakt ett år sedan vi började skissa på den, Vinballen. Efter att det första så kallade "visningsexet" blev färdigt i vintras har den nu fått den ansiktslyftning. Och det är så roligt vilken inverkan den har på mig. Jag ser den aldrig med samma ögon, den förändras ständigt. Jag tycker den är vacker, nostalgi är inte vad det brukade vara. Det stämmer så bra, relationer ändras. De böjs åt alla möjliga håll, de tappar färg likt en tröja som tvättats alltför många gånger.
Vinballe är vårt underbara problembarn. Yvigt, kantigt men på insidan mjuk. Jonas Ramsten sa det så bra "en bra dålig film"
Ikväll har vi gett Ballen ytterligare behandling, jag och Pekka. Pekka förresten, han är tillbaka i stan och det känns skönt. Han är en fantastisk klagomur, vilket jag behöver ibland. Är skönt att få slänga ur sig skit som annars ligger och samlas på hög någonstans i huvudet. Pucken, han får leva med det...
Ingen glömd, Daniel, han flyttar snart och det kommer kännas väldigt tomt utan honom på andra sidan väggen. Trösten är väl ändå att det inte är så långt till hans nya adress.
Till sist så skulle jag vilja citera mig själv (har alltid drömt om att får göra det) Hittade ett intressant stycke från början av maj i år.
"Jag vill göra något riktigt jävligt någon gång, jag vill behandla någon riktigt illa, jag vill ta ett beslut som verkligen borde förstöra allt... och sedan bli förlåten. Vore inte det underbart? Att få göra väldigt fel och sedan ändå bli förlåten"
Amen.
Kommentarer
Trackback
